Rasstandard
Ursprungsland/ |
Storbritannien |
| Användningsområde: |
Robust, ihärdig jaktterrier, särskilt lämpad för grytjakt. |
|
Rasens grundare kyrkoherde John (Jack) Russell föddes 1795 i Darthmouth, Devon. Han tjänstgjorde större delen av sitt liv som präst i Swimbridge, Devon. Som erfaren hästkarl och jägare blev han lidelsefullt engagerad i uppfödningen av terrier. När The Kennel Club i England bildades 1873 blev han en av dess första medlemmar. Han dog 1883 vid 87 års ålder. Under studietiden i Oxford köpte han sin första terrier, en vit strävhårig tik, vars huvudteckning liknade dagens standard. Jack Russell arbetade med korsning av olika arbetande terrier, både en- och flerfärgade. Hans mål var hela tiden att förbättra jaktegenskaperna utan att i särskilt hög grad fästa vikt vid någon enhetlig rastyp. Traditionen att korsa olika terriertyper fortsatte länge. Han gjorde också kors-ningsförsök med andra raser men avkomman överensstämde inte med den ursprungliga jack russell-typen och dessa försök blev därför en besvikelse och övergavs. Från slutet av andra världskriget ökade rasens popularitet på kon-tinenten, särskilt bland jägare och hästfolk. Den 22 januari 1990 erkändes rasen interrimistiskt av The Kennel Club under namnet parson jack russell terrier och definitivt FCI-erkännade fick rasen 2001 under namnet parson russell terrier. |
Helhetsintryck: |
Parson russell terrier skall ge ett arbetsdugligt intryck, vara aktiv och smidig, byggd för snabbhet och uthållighet. Helhetsbilden skall vara en balanserad och rörlig hund. Hedervärda ärr tolereras. |
Viktiga |
Kroppens längd från manke till svansrot skall vara något längre än avståndet från manke till markplan. Längden från nosspets till stop skall vara något kortare än avståndet från stop till nackknöl. |
Uppförande/karaktär: |
Rasen skall huvudsakligen vara en arbetande terrier med för-måga och konstruktion för att gå i gryt liksom att jaga med drivande hundar. Till temperamentet är den oförvägen och vänlig. |
Huvud/Skallparti: |
Skallen skall
vara måttligt bred och gradvis avsmalna mot ögonen. |
Stop |
Stopet skall vara svagt markerat. |
Nostryffel |
Nostryffeln skall vara svart. |
Käkar/Tänder |
Käkarna skall vara starka och muskulösa. Bettet skall vara ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett. |
Ögon |
Ögonen skall vara
mandelformade, något djupt liggande och |
Öron |
Öronen skall vara
små, V-formade och måttligt tjocka. De skall |
Hals: |
Halsen skall vara
torr, muskulös, av god längd och gradvis breddas |
Kropp: |
Kroppen skall
vara välbalanserad och hela kroppen skall vara |
Rygg |
Ryggen skall vara stark och plan. |
Ländparti |
Ländpartiet skall vara svagt välvt. |
Bröstkorg |
Bröstkorgen skall vara måttligt djup och inte nå nedanför arm-bågsknölen. Man skall med medelstora händer kunna greppa om hela bröstkorgen bakom skuldrorna. Revbenen skall inte vara för välvda. |
Svans |
Okuperad svans: Svansen skall vara så rak som möjligt och av måttlig längd som ger hunden en balanserad helhet. Den skall vara måttligt högt ansatt och väl uppburen under rörelse. SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE. |
Extremiteter: |
|
Framställ: |
Frambenen skall
vara starka. De måste vara raka och för varken |
Skulderblad |
Skulderbladen
skall vara långa, sluttande, väl tillbakalagda med |
Armbåge |
|
Framtassar |
Framtassarna skall
vara kompakta med hårda trampdynor. De får |
Bakställ: |
Bakstället skall vara starkt och muskulöst med god vinkling. |
Knäled |
Knälederna skall vara väl vinklade. |
Has |
Hasorna skall vara lågt ansatta. |
Mellanfot |
Mellanfötterna skall vara parallella och medge kraftigt påskjut. |
Baktassar |
Baktassar som framtassar. |
Rörelser: |
Rärelserna skall
vara fria och väl koordinerade med parallella |
Hud: |
Huden måste vara tjock, och skall inte vara stram. |
Päls: |
|
| Pälsstruktur |
Strukturen skall
vara naturligt hård, åtliggande och tät, antingen |
Färg |
Enfärgat vit eller övervägande vit med tan, lemon eller svarta tecken, eller kombinationer av dessa färger. Tecknen skall helst begränsas till huvudet och/eller svansroten. |
Storlek/vikt: |
|
Mankhöjd |
Idealmankhöjden
för hanhundar är 36 cm. |
Fel: |
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. |
Nota bene: |
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. |
Testiklar: |
Hos hanhundar
måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och |